Lyrics Tackar Solen - Kollektivet

När marken var vit och himlen grå, säg mig fanns du då?
När mörkrets makter plötsligt hoppade av tronen,
Slog du till som Hiroshima-explosionen,
I livets spel är detta chansen på miljonen.

Där jag lovar dig, du måste tro på mig,
När jag säger dig att du måste leva nu.
För en regnig dag, så är allt för sent,
Så du måste passa på att njuta ett tag.
Jag tackar solen, för att du finns, för att du finns.
Jag tackar solen, för allt jag minns, för allt jag minns.
Jag tackar solen, för att du finns, för att du finns.
Jag tackar solen, för allt jag minns, för allt jag minns.
Står i solen, mitt i vimlet i stadens uteliv,
Putsat skorna, vässat klorna, fäster blicken i dig.
Du tittar tillbaka på mig över din pojkvän,
Det leendet du gav mig vill jag ta med mig hem.
Oo-oh, aa-ah.
Men jag vänder på klacken för man vill inte vara,
Den som är den som försätter sitt eget liv i fara.
Jag blickar framåt, rör mig som ett lokomotiv,
Kan inte släppa tanken - du är för attraktiv.
Ska jag vända kappan efter vinden,
Eller ska jag springa fram och kyssa dig på kinden?
Jag tackar solen, för att du finns, för att du finns.
Jag tackar solen, för allt jag minns, för allt jag minns.
Jag tackar solen, för att du finns, för att du finns.
Jag tackar solen, för allt jag minns, för allt jag minns.
Jag tackar solen, just för att du finns x8
Jag tackar solen för att du finns (För att du finns)
Jag tackar solen, just för att du finns
Jag tackar solen för att du finns (För att du finns)
Jag tackar solen för att du finns
Jag tackar solen, för att du finns, för att du finns.
Jag tackar solen, för allt jag minns, för allt jag minns.
Jag tackar solen, för att du finns, för att du finns.
Jag tackar solen, för allt jag minns, för allt jag minns.