Lyrics Barrabas - Roffe Ruff

La da da da, Barrabas...

Ey, uh-huh
Tar det aldrig slut
Saltet gör att huden spricker upp, lämnar öppna sår där benen sticker ut
Kan inte annat än att småle
Har svårt att andas, jag förvandlas till en flugbuffé på två ben
Akilles klagar över skavsår
I sina nya Gucci-dojor, tål han mindre än ett barn tål
Och han har trampat mig på nerverna i fyra da'r
Det kan betyda att en sanddyna blir hans grav
Tur för han att jag har knappt energi
Att förmå mina ben att ta ännu ett kliv
Har slutat tro på att jag nånsin kommer dit
I horisonten väntar inget bättre liv, bara mer och mer
Jesus vill att jag förlåter dem
Som har förvisat mig från byn men jag har svårt att förlåta nån
Som håller käften för att rädda sitt skinn
Ni är smuts i mina ögon, ni betyder ingenting, ey

Men jag lovar att jag kommer tillbaks
Och inget kommer hjälpa er då den dagen gryr, nej
För hela byn kommer stå till svars
Och alla kommer få känna på mitt raseri

Uh-huh, okej
Akilles duka' under
Den sista timmen med en lipsill plågade mig mer än mina sjuka lögner
Jag känner hungern gro
Om jag ska följa i hans fotsteg så kommer jag åtminstone ha lugn och ro
Solen skapar illusioner, hallucinationer
Sanden blir till gräs, skuggor blir till floder
Det tycks försvinna varje gång jag kutar fram
Jag kupar händerna, skopar upp och suger i mig sand
Så plötsligt blir det natt
Blicken fastnar på en siluett som närmar sig, jag tror att hjärnan spelar spratt
En röst som säger fokusera min vän
Du har så lite kvar, du måste upp på bena igen
Jag vet att livet har vart orättvist
Men jag kan hjälpa dig på traven, lilla mänskogris
Om du vill så kan vi bilda en pakt med en droppe av blod
Behöver inget kontrakt, jag är en man av mitt ord

Men jag lovar att jag kommer tillbaks
Fast inget kommer säga dig när den dagen blir, nej
Och när jag kommer för att ta betalt
Så finns det ingen räddning eller amnesti

Okej, okej
Jag accepterar dealen
Han fyller på med mat och vatten plus en karta och kompass för den sista milen
Och på nåt märkligt sätt
Så verkar alla mina sår ha läkt igen och hela kroppen verkar fjäderlätt
Jag liksom svävar fram
Endast tyngd av mina minnen plus ett brinnande svärd i min vänstra hand
Och i min andra hand, en filofax med namn
Med tid och plats och garanti för vad som komma skall
Kalla mig känslokall, man kan bli kallad värre
Som att bli kallad Judas av sina bästa vänner
Att uteslutas och förskjutas fast det inte stämmer
Att förödmjukas nåt så sinnessjukt att allt man känner
Är för att mörda dem
Nu börjar gryningen
Igenom hålen i min mask ser jag byn igen
Den tornar upp sig bakom kullen lite längre fram
Jag börjar springa allt jag har med svärdet i min hand, ey

För jag lovade att komma tillbaks
Men ingen skulle tro på mig naturligtvis, nej
Så nu har ni bara aska kvar
Jag kommer att få brinna i en evighet

Ey
För jag lovade att komma tillbaks
Men ingen skulle tro på mig naturligtvis, nej
Så nu har ni bara aska kvar
Jag kommer att få brinna i en evighet

Låt det brinna, låt det brinna...