Medicinmannen

Det var häxans sommar
Kirke väckte mig till liv
Ett annat liv, en annan färg
Men en serie olyckliga omständigheter i perifera flanken
Drabbade mig hårt
Någon avslutade sitt liv, frångick skriften fast man inte får
Jag sörjde men lät det aldrig osmakligt spilla
Jag såg ju mig själv, jag såg ju mammas tårar
Jag drömde om en skoter på himlen
En kortege som tågade
Ett motorekipage
Den var en symbol för lågan
Och efter den natten såg jag hela tiden drömparaden
Vad vi än gjorde här nere hängde den över oss
Jag var stundvis rädd att bli mörk
Känna att världen är fattig
Det finns ingen himmel
Det finns inga himlar
Men Kirke viskade
Hon förhäxade himlen och molnen
Försatte skyn med annan kraft
Det skrämde mig inte, för jag är nåjd
Jag är medicinmannen och jag har också bränts på bål
Och det spelar ingen roll om det blir skräpigt ibland
En sommar gick och jag var hela tiden där
Egentligen är det så enkelt, du är rädd för livet
Jag är rädd för döden
Vi slår vakt om lågan
Det var häxans sommar
Och i mitt undermedvetna har jag redan förstått varför jag är kvar