Omen

" -Men vad ska vi koka ner det till?
" -Elblixtar i kemikalier"
(Jojk)
Jag sparade en del av hjärtat i formalin
I en glasburk på hyllan där det fått somna in
Alla har en verklighet och jag formar min
Genom tusen labbrapporter om att hon var fin
Jag brukade ta risker, dom säger jag var vild
Nu lämnar jag aldrig mer golvet i min fabrik
Jag förlikar mig med möjligheten att jag var blind
Att visionen kan vart fläckad av den svarta magin

Du sveper rakt in, hänger över mig i glöden
Du viskar mitt namn, väcker mig till liv ur döden
Om du går i exil kan jag inte se nån mening
Genom din seans, lever jag tyvärr för evigt

Kirke, var är du
Vad ska du göra av mig nu
Jag letar dig överallt
Men känner dig ingenstans
(Jojk)
Jag sitter i allt bråte och bygger modeller
Jag karvar ut figurer för att framkalla henne
Stöper i vinden, jorden, vattnet och elden
Men hur jag än gör faller hon sönder i mina händer
Arbetar febrilt tills jag somnar i stolen
Hypomaniska nätter ger inte vilan den borde
Någonstans mellan sömn och vaka hör jag ropen
Yttersta norden, norrsken över skånelandet, ett omen

Du sveper rakt in, hänger över mig i glöden
Du viskar mitt namn, väcker mig till liv ur döden
Om du går i exil kan jag inte se nån mening
Genom din seans, lever jag tyvärr för evigt

Jag kämpar med andningen
Jag driver från land igen
Essensen av sanningen
Blottas i vargtimmen