Текст песни Jag kommer klara mej - Byz

Vi båda saknade kärlek
Vi var ensamma i någonting nytt
Med ett förflutet från vilket vi båda hade fått flytt
Jag hade sytt igen dom sår
Med tidens tråd och nål
Tog det dag för dag satt inte upp nå mål
Jag hade färdats med vinden som visat vägen för året
Jag tog mej över dom hindrar vars fingrar strök mej i håret
Som var så när
Så nära att dra mej innot mot väggen
Var då jag fortsatte kämpa
Och tog mej ut genom regnet
Och stod där ensam
Långt ifrån en famn som kunde ge mej den närhet
Som bara kärleken kan
Men jag han inte långt förns jag såg dina ögon
Som var så oskyldigt vackra och satt mitt inre i lågor
Och frågor ställde mitt hjärta
Jag ville verkligen veta
Vad kan en änglalik skapelse varelse kunna heta
Du leta kärlek i nån
Vet jag gjorde det samma
Det var därför vi ensamma kunde dras till varandra

Refrain:
Vi hade nått fint du och jag
Men du
Jag vet att jag klarar mej
Att ta mej genom den här vågen
För nu
Det känns som om all min längtan runnit ut
Har brunnit ut
Tagit slut

Allt vi såg var så vackert
Och allting runt oss var förtrollad av lycka
Begravde sorger i kärlek
Bland all den glädje vi smyckat
Med all den värme
Som värmde oss när vintern stod där vid tröskeln
Omtänksamheten i rösten
Förälskelsen fanns i brösten
Som höstens färger komplitera vi den andre
Hade samma syn på saker
Du va kvinnan jag var mannen
För den kärlek var vår kärlek fast än tiden var knapp
Jag hade känt dej nån månad när allting annat kom kapp
Och som ett rapp av en piska viska framtiden i örat
Sa vår tid var nästan över det fanns ingenting att göra
Så jag såg på dej
Och du såg på mej
Jag tog din hand och sa gumman
Det kommer ordna sej
Men båda visste att så inte var fallet
Och så en dag stod vi där tysta
Höll om varandra i hallen
Och alla minnen vem vet
Vi kanske skulle ha blundat
Och aldrig tagit kontakt men då för evigt fått undra
Hur det skulle va att älska dej.

Refrain

Var är vår sång som jag nynnar på
Vart finns dom minnen som jag tänker på
I den vardag där du inte finns längre
(2x)

Var är dom dofter som jag luktar på
Var är dom känslor som berör mej så
I de liv jag lever utan nån nära