Текст песни Balladen om Gustaf Blom (från Borås) - Evert Taube

Med gamle Highland Rover, en båt från Aberdeen
Låg vi uti San Pedro och lasta gasolin
Där träffa jag i dockan på Texacos kontor
En man från San Francisco som hade mött min bror
En man från San Francisco som hade mött min bror

Men det var inte detta jag skulle tala om
Det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom
Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós
Han var från Västergötland och var född i Borås
Han var från Västergötland och var född i Borås

På nittitalet kom jag till New York som matros
På Clara, sade Blom, det var en bark från Mönsterås
I Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord
Kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord
Kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord

Som jag var äldst i skansen, så tog jag nu befäl
Och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl
Men när vi kom till New York så blev där rättegång
Men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong
Men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong

Jag kom i själva rushen, jag reste för den skull
Som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull
Jag grävde och jag vaska, jag skötte min affär
Och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag miljonär
Ja, när jag kom till Melbourne, ja, då var jag miljonär

Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav
Jag köpte mig en skonare, till Queensland mig begav
Jag började fiska pärlor, jag tappade mitt gull
Förlorade en halv million blott för en kvinnas skull
Förlorade en halv million blott för en kvinnas skull

Hon var från Fidji Island, jag föll i hennes garn
Och tvillingar hon fick, det var två nästan svarta barn
Så kom den tredje pojken, men den, månntro, var vit
Jag for till San Francisco och tog pojken med mig dit
Jag for till San Francisco och tog pojken med mig dit

Där har jag nu min business, jag har ett slakteri
Butiken ville jag att pojken skullet stå uti
Men han sov alla dagar och söp varenda natt
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart

Nu sitter han i Sing-Sing, utmärglad som ett lik
Och själv går jag och sörjer i min blodiga butik
Men mina svarta pojkar på Fidji, kära bror
De plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor
De plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor

Jag tänker på den tiden, jag längtar ner till dem
De är ju nästan svarta men de har ett lyckligt hem
En skiftning i kulören, det gör väl ingenting
Nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing!
Nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing!