Текст песни Den gamle förtroendemannen - Hasse & Tage

Det var mitt fel, det blev så sent
Men det var faktiskt inte illa ment.
Å, efter alla dessa år, det känns.
Jag ber om ursäkt för min existens.
Att det blev sent berodde på min dumhet.
Alltnog - vi satt där i det inre rummet,
Bakom församlingssalsexpeditionen,
Och räkna' röster enligt traditionen.
Sexhundrafemtitusenhundranio,
Sexhundrafemtitusenhundratio,
Sexhundrafemtitusenhundraelva.
Då hände det som ni kan fatta själva.

Fru Sjögren öppna dörr'n till rummet då,
Vid sexhundrafemtitusenhundratjugotvå.
Vid sexhundrafemtitusenhundratjugotre
Så fråga hon försynt: "Vill ni ha te"?
Nej tack, fru Sjögren, det är så jag har ju bara några hundra röster kvar.
Sexhundrafemtitusenhund... eh... hundra,
Sexhundrafemtitusenhundra...
Fan, Fru Sjögren.
Ett, två, tre, fyra, fem, sex...