Текст песни Stockholm - Jan Johansen

Skuggan över torget sträcker ut sig, för att söka morgonljuset
En sopbil stannar till och man kan höra, hur det ekar mellan husen
Är jag riktigt vaken?
Hör fåglarna på taken?

Ner på Sergels torg så dansar skräpet
Som en virvel utmed marken
I Kungsträdgården ansikten mot solen
Det är körbärsblom i parken
Tog jag dig för givet?
Du gav mig ändå livet

Jag har kommit hem, jag andas dig
Du är med mig, min barndoms Stockholm
Och där jag nu går, i gamla spår, du finns med mig
Min barndoms Stockholm

Minnen som vaknat
För något jag saknat
Blanda doft av damm och gatularm, jag vandrar fram
Jag känner jag lever
Jag känner att jag lever

Gränderna i Gamla stan som fylls, med folk från alla länder
Som spegeln ligger saltsjön, bildar ram unt Grönans karuseller
Jag tittar bort mot Söder
En bro som nästan glöder

Jag har kommit hem, jag andas dig
Du är med mig, min barndoms Stockholm
Och där jag nu går, i gamla spår
Du finns med mig, min barndoms Stockholm

Minnen som vaknat (minnen som vaknat)
För något jag saknat
Blanda doft av damm och gatularm, jag vandrar fram
Jag känner at lever

Jag har kommit hem, jag andas dig
För alltid inom mig, min barndoms Stockholm
Och där jag nu går, i gamla spår
Du finns ju alltid där med mig, mitt Stockholm

Något som vaknat
Något jag saknat (något jag saknat)
Blanda doft av damm och gatularm, jag vandrar fram
Jag känner jag lever
Jag känner att jag lever

Jag känner att jag lever
Jag känner att jag lever
Jag känner att jag lever