Текст песни Portvakten - Mikael Wiehe

Det är jag som är portvakt
På Plaza de Torros
Portvakt för tjurarna
De som ska dö
De kommer från vidderna
Runt Salamanca
Där bäckarna glittrar och himlen är hög
Nu står de i båsen
Bakom arenan
Och väntar i mörkret
På att få dö
Trumpeterna skräller
Jag öppnar porten
Mot sanden och hettan
Och kvällssolens glöd

De flesta är svarta
Andra är bruna
Några har färgen av dygnsgammal snö
Och alla är tunga
Viga som katter
Och störtar mot döden
Med huvudet högt
Tiden är utmätt
Sjutton minuter
Det är det de har på sig
För att kämpa och dö
Sjutton minuter
Att dansa i solen
Dansen blir våldsam

När det är Döden som för

Jag börjar bli gammal
Min kropp börjar svika mig
Porten är tyngre
Och tanken är trög
Jag har suttit här länge
Och visat dem vägen
Tusentals tjurar
Som har gått mot sin död
Sjutton minuter
Det är vad jag önskar mig
Sjutton minuter
För att säga adjö
Och att solen ska lysa
Och sanden ska glänsa
Och trumpeterna skrälla
Den dagen jag ska dö