Текст песни Klockorna - Ulf Lundell

Hit når sällan ljudet av klockorna
Från kyrkan borta i mörkret
Uppe på kullen där dom döda sover
När jag var ung hörde jag dom slå
Varje söndag som aldrig släpade sej fram
Som söndagarna kan göra nu
Som körde framåt lite grann och sen fick stå
Tom och jag drog längs vägarna
Genom skogarna
Vi var vänner utan tvång utan kval
Han hade sitt hemma hos sej, jag hade mitt
Vi ville bara ut från allt ett tag
Livet är en labyrint
Man får leta sej fram igenom
Där är en guldtråd, där en smaragd
Där lite guld, diamanter
Tom var en diamant, vet inte var han är idag
Vänner som unga, sen börjar livet lösas upp i sina
Konturer och kanter.
Det står en man uppe på kullen
Han har inget annat för sej
Än att blåsa ut tiden
Ur sitt gyllene horn
Nere i staden på gatorna
Talar man ett annat språk nu
Som om vi aldrig funnits
Aldrig gått hemåt i gryningen över Skurubron
Tom och jag drog längs vägarna
På jakt efter sommargästernas flickor
Gräsmattorna, badhusen
Hundarna, vikarna
Baggensfjärdens solglitterfickor
Livet är en labyrint ...
Jag förlorade ett slag igår
En skitsak egentligen
Men den förgiftar luften här som
Ett aldrig helt läkande sår
En ensam man förmår inte mycket
Emot makten och eliten
Vill dom bryta mot lagen så gör dom det
Dom har sin egen rätt, sin egen lag
Hit når sällan ljudet av klockorna
Från kyrkan borta i mörkret
Uppe på kullen där dom döda sover
När jag var ung hörde jag dom slå