Lyrics Gått mig i blodet - Emil Jensen
Eller
hur,
vem
kan
döma
mig
När
det
gör
mig
så
gott?
Drog
mig
ur
för
att
gömma
mig
Ett
nervöst
genombrott
En
fåtölj
på
verandan
Och
en
vevgrammofon
Slog
mig
ner
och
höll
andan
Allra
längst
hemifrån
Men
du
igen,
jag
som
skulle
vara
så
sval
Jag
som
skulle
vara
ett
skal
Nu
igen,
skulle
ge
mig
själv
en
chans
Skulle
hålla
lång
distans
Kom
igen,
det
är
redan
rent
försent
Du
har
gått
mig
i
blodet
igen
Varje
dag
skaver
av
en
bit
Av
vad
jag
skulle
vara
Svalnar
av,
gör
mig
kall
och
vit
Inget
mer
jag
vill
ha
Slarvade
fram
gamla
minnen
Från
ett
liv
långt
innan
oss
Hörde
vilse
i
tolfte
timmen
Vaknade
om,
slet
mig
loss
För
du
igen,
jag
som
skulle
vara
så
fri
Vara
den
som
skiter
i
Nu
igen,
aldrig
vara
den
som
gav
Jag
som
skulle
stänga
av
Där
igen,
skulle
aldrig
vända
mig
Skulle
aldrig
hända
mig
Så
kom,
kom
igen
Det
är
redan
rent
försent
Du
har
gått
mig
i
blodet
igen
Och
du
igen,
jag
som
skulle
vara
ett
skal
Jag
som
skulle
vara
så
sval
Nu
igen,
skulle
ge
mig
själv
en
chans
Skulle
hålla
lång
distans
Där
igen,
skulle
råda
evig
fred
Skulle
vara
min
egen
smed
Så
kom,
kom
igen
Det
är
redan
rent
försent
Du
har
gått
mig
i
blodet
Attention! Feel free to leave feedback.