Lyrics Lätt att släcka 98 - Jonathan Johansson

På silverfat, jag fick ett pass och ett personnummer
Ett villabarn vet ingenting om riktigt våld och riktig hunger
Kastanjerna och Ystavägen, det räckte aldrig för mig
På bänken backom Eko-hallen satt jag och sura med en freestyle och cape, cape.
Och Malmö jag försvann, vem orka bry sig om en gnista om en låga brann?
Det blåste hela tiden alla visste att jag var den lättaste att släcka.
Apes fest på Panora fick alltid taket att lyfta och kom så flabbar vi i microfonen.
Jag är din mardröm, jag är lasermannen.
Mina vänner dem bästa, vi var Nyhavn och Goldens sämsta.
Tusen och miljoner skämt om mig i fosterställning

Om aldrig jag försvann, vem orka bry sig om en gnista om en låga brann?
Det blåste hela tiden alla visste att jag var den lättaste att släcka.
Om aldrig jag försvann, vem orka bry sig om en gnista om en låga va?
Det blåste hela tiden alla visste att jag var den lättaste att släcka.
Nina Persson stod och rökte, vill ha corona jag visste.
Att jag bara var ett barn för henne.
Men jag sa hej hon bara blängde.
Och Micke vänta på Stippes såklart med kvarnsten runt sin hals och vi tog Sheraton hissen hela vägen upp och stod och stirrade på Köpenhamn.
Dra en gräns på en karta, som en idiot.
Som att det faktiskt var skillnad på Möllan
På Manhattan på Las Vegas eller Jägersro.
Kastanjerna och Ystavägen, det räckte aldrig för mig
18 timmar buss till T-Centralen, kom igen.
En tom madrass i hallen...
Och Malmö jag försvann, vem orka bry sig om en gnista om en låga brann?
Det blåste hela tiden alla visste att jag var den lättaste att släcka.