Lyrics Kungar & gudinnor - Mohammed Ali

O vi är,
Söner till krigande män och kvinnor,
Smuts folk, vi är kungar och gudinnor.
O vi är,
Döttrar till hårdarbetande föräldrar,
Som gjorde allt för oss men aldrig något för sig själva.
O vi är (ggr sju)

Jao, ey,
Vi är självuppfyllda profetior, gärningsmannen, offer.
Vi är de som aldrig blivit någon, vi, det är inte vi.
Vi är (?) som städer, vi är tredje världens barn.
Vi är gråväder, så är det, vi är frågan utan svar.
Vi är flyktingvågen,
Vi är träden utan rötter.
Vi är utanförskapet,
Vi är de ni aldrig stötte.
Vi är brända bilar, frustration, i sen det är vila utan ord.
Drömmen som aldrig (?), den som dealar tjänar floz.
Vi är syster, vi är bror, rösten som saknar ord.
Vi är kungar, vi är drottningar, utan krona eller tro.
Vi är stolta individer men vi straffas kollektivt.
Snea leenden vi ler fast ni ser sorgen på min min.
Är de med potentialen som fick ett för tidigt slut.
Vi är de utanför staden som har aldrig blommat ut.
Vi är mörkret, vi är ljuset, vi är glädjen, vi är tårar.

Vi är trösten, vi är ute, vi är världen ingen skådat.

Du är fängslad, i drömmen som serveras.
Och du klättrar fastän stegen sjunker ner.

Över stängsel, gick sömmarna i delar,
Det fick nästan oss att glömma vad vi är...

O vi är,
Söner till krigande män och kvinnor,
Smuts folk, vi är kungar och gudinnor.
O vi är,

Döttrar till hårdarbetande föräldrar,
Som gjorde allt för oss men aldrig något för sig själva.
O vi är

Ah,
Ey våra drömmar är fler än vad de kan räkna,
Och vi är så mycket mer än deras rädsla.
Jag ville testa flexa mina vingar,
Men de varna mig för landningen.
Jag samla mod, ser hur styrkan utav tusen man i en.
Ärligheten trycks ner, ge mig en frusen heineken,
För lögner är en trygghet, låt mig berusa sanningen.
Jag föll ner, tog mig upp, min dröm med.
Jag landa på min ömhet, var tom på luft men glöm det.
För allting har en orsak,
Det du inte dör av, det blir du stor av.
Livet är vad du gör av, skiten, det är mina ordval.
Så de kan bygga sina murar, men vi kom förbi de,
Jag hatar orten, men jag svär jag älskar folket i den.

För vart vi bor är långt ifrån personerna vi är,
Och vad de tror är långt ifrån visionerna vi bär.
Så säg mig bror, hur mycket av historierna vi lärt,
Jag ger dig mina ord, ger dig vem jag är.

Du är fängslad, i drömmen som serveras.
Och du klättrar fastän stegen sjunker ner.
Över stängsel, gick sömmarna i delar,
Det fick nästan oss att glömma vad vi är...

O vi är,

Söner till krigande män och kvinnor,
Smuts folk, vi är kungar och gudinnor.
O vi är,
Döttrar till hårdarbetande föräldrar,

Som gjorde allt för oss men aldrig något för sig själva.
O vi är

Du är fängslad, i drömmen som serveras,
Och du klättrar fastän stegen sjunker ner.
Över stängsel, gick sömmarna i delar,
Det fick nästan oss att glömma vad vi är...
Vi är så stolta, ja vi är nått annat,
Vi är de som aldrig blev någon, vi.
Vi är långt borta, men här för o stanna,
Vi är de som aldrig blev någon, vi.