Lyrics Balladen om Adam och Vera - Olle Adolphson

1.
Han var en ung löjtnant i flygarkåren
Och vacker var han, rik som själva fan.
Beryktad även, trots de unga åren,
För fruntimmersaffärer runt på stan.

Han hette Adam Gustav, efter fadern.
Han älskade som sagt, och slog ihjäl
Sin tid, om inte annat, uppå baren,
Och ledan med, med samma glada själ!

2.
Han älskades i sin tur utav Vera,
Den äldsta utav flickorna von Ström
Som under sista året avancerat
I societen, vacker som en dröm.

Men Adam kände kyla in i benen,
Tillvaron var berövad allt sitt salt.
Då Livet åter trädde in på scenen
I Hyggliga Victorias gestalt!

3.
Hon stigit ner från backarna på Söder
Som en sorts Venus från en sorts Olymp.
Och blodet färga Adams kinder röda
Och rasade i Adams ådror grymt.

Han fick tillbaks sitt Djävulen anamma,
Inom en timma låg hon i hans famn.
Han kände att hon var hans sista flamma
Och flydde bort från rikedom och namn.

4.
"Nu ger jag fan i hela societeten!
Nu går jag bort, nu vill jag inte mer!"
Men Vera stod där blixtögd, sur och häpen
Och viska för sig själv: "Vi får väl se!"

Det var en månads tid efter skandalen,
En gyllene och soldränkt julidag.
De träffades vid Djurgårdsbrunnskanalen,
Två kvinnor, och den vackra Vera sa:

5.
"Vi kvinnor vi får lida och försaka.
Han lämnade visst sin familjering,
Låt mig ta den till honom med tillbaka.
För honom är Victoria ingenting!

Er kärlek är värd mer än millioner
Hans är ett barn utav en slapp miljö!
Men här har nu Victoria femti' kroner,
Och här skiljs vara vägar visst, adjö!"

6.
Victoria, vem spanar dina öden?
Du tog en ljusblå spårvagn och for bort,
Tillbaka uppför backarna på Söder
Den andra satt på Cecil inom kort.

"Se här vad jag har räddat från pant¬banken."
Familjeringen! Han gav till ett rop.
"Hon sålde den", han sa, "det var som fanken!"
Beställde in en drink och föll ihop.

7.
"Du räddade mig från det falska stycket!"
Han snyftade allt över glasets rand.
På hennes finger blänkte redan smycket,
Och över bordet tog han hennes hand.

Hon lyckades en tår ur ögat klämma
Och la sin arm omkring hans hals och log
"Kom gosse, det är här som du hör hemma!"
Och gripenhet ur deras ögon stod.