Lyrics Diamanttårar - Organism 12

Mitt liv är en multimediafil
Där jag sicksackar emellan ett kulregn,
Med en kursiverad stil
Din talang fastställs av rappande vänner
Å dom står runtom dig i plasthjälmar med klappande händer
Hiphop brukade vara min fru
I dagens läge är vi en hårsmån från KK
Jag är säkerligen salongsberusad
Jag är som ett höghus med paraboler,
Fast min balkong är utan
Så jag röker, som om det var 70-tal
Och sätter ner mina döda rosor i en sprucken vas
Jag är som en rymdvarelse
För jag rör mig fritt ifrån allt,
Och jag skiter i tyngdlagen serru
Så sluta nojja, ni vet vad som gäller
Jag skiter i glitter, ni skiter i lojalitet mot vänner
Vad är det ni menar demoner'?
Snart har jag bara ljuslågan tänd för och sterilisera nålen
Nu ställer ni era frågor om ditten och datten
Och ni ger folket en kanna som är
Gratis och dricker upp vattnet
Nu sitter du strax med salt som plåster på såren
Vem skålar för sig själv? Det måste vara Ågren
För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt
Så se på mig som ett minne för livet
Vare sig jag skulle skära mig själv eller inte,
Slinter med kniven
Rycker på axlarna, och skjuter från höften
Och tillför ett ångerfyllt hjärta, till ett brutet löfte
En björntjänst gör ju ingen glad, omtöcknad
Försvinner jag sen som gör svensk in i ett fylleslag
Ni kan inte lära mig nåt, se på de duktiga proffsen
Och se på mig, uppspikad på korset
Jag har sagt vad jag vill, men ändå fått gliringar
Av amatörer som ändå bara finns i pop-tidningar
Jag är lugn och rizzlad, tar knatchen,
Tvungen att dricka bärsen
En härsken mun som sjunger på sista versen
Du begär en understöd, jag håller emot
Det har varit en jobbig tid med
En fruktlös skörd och en torrperiod
Ur skuggan av nåt sämre, kliver jag ut
Och författar snabbt låten och spelar när livet tar slut
Jag är nog inte bäst, men jag får plus i kanten
Och en klapp på axeln av alla dessa gatumusikanter
Som oftast bara spelar så sjukligt fult
Medan jag tar ett bloss och löser min Rubik's kub
Med en slutlig skruv
Hehe, jag kan knappt bärga mig.
Att ge mig ut, och se universum
Genom ögat, på en synål
Skål för framtiden mannen (skål)
Så nu beger vi oss av, på den här promenaden
Där sossar och moderater lotsar oss till Domedagen
Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö
Har lovat att kunna skratta åt
Livet minst en gång innan jag dör
Fumlar, för att hitta avtryckaren till geväret
Och ser inte skogen, för att kalhygget är i vägen
Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig
Kan man inte bli profet här, då rymmer jag hemifrån, ok?
Sen ser ni mig, gå på som en giljotin
Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi
Du tycker att ändamålet helgar medlen
Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen
När allt jag har är en flott dröm och 12 och 90
Allt är så verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti
Min sinnesstämning är ett spöregn på en kyrkogård
Ett underbarn som är ökänt, som en virituos
Ger vänsterhand för den högra,
Och en högerhand för den vänstra
Och målar vardagen, och du vill bara döda känslan
Så nu kan ingen frälsa dig
Och mår du inte dåligt av att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig
Så mår du inte dåligt, om att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig
För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt