Lyrics Fredmans sista epistel - Stefan Sundström , Apache
Fredman
var
en
alkis
Uti
vår
stolta
stad
När
han
dog
så
sörjde
ingen
Man
kan
nog
säga
att
stan
var
glad
Men
sånger
fanns
om
honom
Fast
hans
urverk
slutat
slå
Och
medan
han
låg
där
i
jorden
och
ruttna'
Så
fanns
han
till
ändå
Tiderna
var
hårda
då
Men
uren
tickade
vidare
ändå
Och
när
straffa
började
kallas
för
vårda
Hade
det
gått
200
år
Det
satt
en
Grå
Gubbe
på
kyrkogår'n
Tills
tanterna
ropade
på
snut
Och
snuten
kom
och
tog
in
han
för
vård
Men
Auroran
den
hällde
de
ut
Uppå
Fredmans
grav
Uppå
Fredmans
grav
Allt
uti
våran
stolta
stad
Fredmans
lik
var
torrt
och
hårt
Där
det
legat
i
en
herrans
massa
år
Men
se
här
hur
vinet
Fredman
nått
Och
hans
urverk
börjar
gå
Det
rör
sig
i
jorden,
nån
hostar
och
svär
Nån
rör
stelt
på
sin
duschade
kropp
Nån
spottar
jord,
undrar
"Vad
gör
jag
här?"
Och
nån
stiger
från
graven
upp
Det
är
Fredman
själv
Det
är
Fredman
själv
Allt
uti
våran
stolta
stad
Och
Fredman
han
är
törstig
han
Där
han
står
på
Klara
kyrkogård
Surögd
och
tvär
och
virrig
ser
han
Hur
husen
blivit
höga
och
grå
Han
går
ner
till
47:
ans
buss
För
nu
kommer
han
ihåg
Var
man
kan
få
sig
en
sup
och
en
kyss
Så
han
far
på
helt
eget
bevåg
Ner
till
Gröna
Lund
Ner
till
Gröna
Lund
Allt
uti
våran
stolta
stad
I
bussen
var
det
trångt
som
fan
Varje
sommar
är
det
likadant
Det
är
turister,
tysk
och
amerikan
Klädda
i
pastell
och
cellofan
Men
Fredman
han
bryr
sig
inte
ett
skvatt
Om
hur
trenderna
kommer
och
går
Men
han
stank
nåt
så
för
djävligt
där
han
satt
Gammal
fylla
på
tvåhundra
år
Men
folk
de
teg
fastän
de
led...
Allt
uti
våran
rena
stad
(Med
Waterfestival)
När
bussen
kom
till
sin
ändhållplats
Satt
Fredman
kvar
ändå
För
han
hade
missat
sin
föresats
Att
vid
Gröna
Lund
avgå
Han
blev
avslängd
och
började
irra
Upp
mot
Djurgårdens
Brunnspaviljong
Plötsligt
stanna
han
och
gapa
och
stirra
För
han
hörde
en
välbekant
sång...
"Kära
syster,
hej,
Svara
inte
nej!"
Allt
uti
våran
stolta
stad
Studenter
med
vita
mössorna
på
Sjöng
Bacchi
lov
med
rätt
magstöd
Det
var
nåt
jubileum
på
200
år
Så
länge
hade
Fredman
var't
död
"Hurra",
ropade
Fredman
"här
är
jag!"
"Hit
med
en
sup
innan
jag
törstar
ihjäl!"
"Nu
har
ni
äntligen
tillfälle
att
hylla
Bacchus'
förnämste
träl!"
Törstig
var
han
Och
törstig
är
jag
Allt
uti
våran
stolta
stad
Men
då
gick
det
som
ett
mummel
Ett
förläget
fnissande
"För
visst
är
det
trevligt
med
lite
rummel
Lite
festande
och
hissande"
"Men
nåt
fyllof
från
Skrubba
eller
Krukis
Ska
inte
komma
hit
och
sprida
löss
För
imorrn
ska
vi
tenta
på
Teknis
Och
göra
experiment
med
vita
möss
Slå
harpan
i
kras
Med
flaskor
och
glas
Allt
uti
våran
stolta
stad"
Det
vart
inte
den
minsta
rännil
Till
Fredmans
hugsvarelse
Nä,
från
baksätet
av
en
polisbil
Han
skriker
förbannelser
"Jävla
amatörer!
Studentikosa
pack!
De
här
sångerna
de
skrevs
ju
aldrig
för
er
Och
det
är
jag
som
ska
ha
tack!
Jag
säger:
Pärlor
för
svin
är
erat
vin!
Allt
uti
våran
stolta
stad!"
Vår
saga
den
slutar
i
baksätet
Då
Guben
Grå
gav
upp
andan
och
dog
Och
hur
de
än
undra'
på
häktet
I
inget
register
han
stod
För
så
är
det
med
alkoholister
Att
de
bör
avnjutas
på
håll
Bara
de
håller
sig
i
sina
kistor
Så
sjungs
det
om
dem
i
Par
Bricoll
Men
jag
måst'
gå,
farväl
Jag
törstar
snart
ihjäl
Allt
uti
våran
stolta
stad
Attention! Feel free to leave feedback.