Lyrics Jag var ett konstigt barn - Tomas Andersson Wij

Hela Hägerstenshimlen var av blod och eld
Jag föll ner i ett kaninhål och fick se den en kväll
Jag var ett konstig barn, jag var ett konstigt barn
När mitt huvud blev för hett höll de det under kran

Jag var rädd för Satan, jag var rätt för Gud
Ville klippa mig som Elvis Presley -57
"Du har så tunt fint hårt, gosse, för tunt fint hår"
Jag sa "Snälla damfrisörskan, bara klipp ändå"

Just där skogen släpper öppnas ett fält
Du ska hantera de andra och hantera dig själv
Jag var ett konstigt barn på en fotbollsplan
Jag såg tunnelbaneormen ringla in mot stan

Och jag önskar jag kunde säga att det blir bra
Det är inte så det funkar, det är du som blir bra
För varje år som går, lite bättre på
Att va ett konstigt barn, att va ett konstigt barn

Att va ett konstigt barn, jag var ett konstigt barn

Jag var Pablo, pingvinen som frös
Som flydde på ett isflak mot sin egen söderhavsö
Och Hägerstenshimlen var av blod och eld
Jag sköt min boll framför mig hemåt varje kväll

Och höll allting inom mig, jag höll det fram till denna dag

Jag föll ner i ett djup hål, det kallas kärlek, det är enklast så
Står alltid ett barn där och väntar på att hämtas
Och jag vill säga att allt du kännt var på riktigt, att det har visst har hänt
Att inga fler ska få störa de där

Samtalen med änglarna och djävlarna i Hägersten
Och de tusen meolodierna du lyssnar på om nätterna
Dra dem ner till sängen din, blunda, låt dem sippra in

Och jag önskar jag kunde säga att det blir bra
Det är inte så det funkar, det är du som blir bra
För varje år som går, lite bättre på
Att va ett konstigt barn, att va ett konstigt barn

Att va ett konstigt barn, jag var ett konstigt barn