Текст песни Till Diana - Ken Ring , Marit Bergman

Jag titta genom bilder på våra första år, jag svär det var väl alltid du och jag när vi var små.
Och vi bodde i Bro, jag tror familjen var lycklig.
Var förliten att förstå vad som egentligen hade spruckit.
Men jag vet att jag hade en bästavän i syrra, när mamma var på krogen var det du som gav mig styrka.
Jag var så rädd när jag var liten för allt, mammas lilla pojke alltid i hennes famn.
June och Caroline försvann efter pappa, kvar var du och jag med vår cancer-sjuka mamma.
Vi flyttade till Hässelby och bodde i Arabdalen, soc var nu inkopplad vi var ju bara barnen.
Vi hittade musiken börja dansa ihop på show.
Running med The Boysen (?) .
Jag trodde du och jag föralltid skulle va tillsammans, min syster, jag älskar dig som ingen annan.
Ett barn tar ett barns hand i sin, säger "de härre på min" och jag minns, sånt som barn aldrig ska behöva se, vet inte hur jag skulle ha överlevt, utan dig, utan dig.
Skulle jag överlevt utan dig?
Ju mer tiden gick blev saker bara sämre, de är väl bara du och jag som vet vad som hände.
Dom tog mig till ett fosterhem i Ekerö, för första gången utan dig och jag ba ville dö.
Kom hem varannan helg och såg hur mamma ba blev sjukare, vad fan skulle jag ha gjort där utan dig?
Du var mitt stöd, min bästavän, mitt hela liv.
Jag kom tillbaka och börja skolan efter lång tid.
Diana du är ba 2 år äldre, men när mamma dog så blev du min förälder.
Du drog till Kenta, jag drog till Gatan, men jag tänkte på dig varje gång när jag vakna.
Åren passerade och vi gled ifrån varann, jag saknade dig men jag levde med min skam.
Var så stolt när jag fick mitt första skivkontrakt.
Jag svär Diana, det är dig jag måste säga Tack!
Ett barn tar ett barns hand i sin, säger "det härre på min" och jag minns, så som barn aldrig ska behöva se.
Vet inte hur jag skulle ha överlevt, utan dig, utan dig.
Skulle jag överlevt utan dig?
Åren flög förbi och du öppande din dansskola, dina ambertioner har alltid vart så stora.
Och sen händer det som jag inte nu nämner.
Men fuck den där horungen som jag inte känner!
På väg till häktet med bojer och plitar, jag såg i dina ögon och ba kände för att skrika!
I flera år var du förvunnen i ett annat land och mina barn fick aldrig nämna sin fasters namn.
Du blev gravid men du kände dig inte hemma, June blev ju sjuk så det var såklart du fick vända.
Tillbaka till Stockholm och du födde en son, och den dagen han kom då sa jag Förlåt.
Och nu låt oss leva som ingenting har hänt, jag gör det för T-key du vet ankuel Ken.
Det är så skönt att vi nu är bästavänner, även om jag har svårt med att visa vad jag känner.
JAG ÄLSKAR DIG!
Ett barn tar ett barns hand i sin, säger "det härre på min" och jag minns.
Sånt som barn aldrig ska behöva se.
Vet inte hur jag skulle ha överlevt, utan dig, utan dig.
Skulle jag överlevt utan dig?
End