Текст песни Folk - Ulf Lundell

Alla är romantiker, ingen här är ateist
När du börjar är du först, när du slutar är du sist
Havet är ett helvete och stranden är en grav
Bara trasiga grågula moln nu på himlen sen han gav sig av

Hon hörde inte på och jag vet inte vad jag sa
Vi skildes i ett ljummet regn, nu faller snön här varje dag

Folk föds, folk har sin barndom
Folk växer in i sin ungdom
Och vill stanna där i den enda värld och
Tror och vet att livet alltid ska vara så

Allt ska sköljas bort, orden ristade i sten
Ska slipas ner till sand igen, precis som dina ben
Var vi var innan vi kom hit, är det ingen som vet
Var vi ska sen efteråt, är himlens hemlighet

Han gick i en trumpetsignal
Var är knappen där man stänger av
Den här videovärlden som väller över oss
Som ett marschmallow-cola-hav

Folk möts, folk blir förälskade
Folk blir ihop, dom längtade, dom väntade
Sen vill dom stanna där i den enda värld och
Tror och vet att livet alltid ska vara så
Folk möts

Jag gillar snön och bergen
Norrskenets flammande brand
Klä dig varmt, ta tåget hit och
Se snön smälta i din hand

Det är bara nu vi lever
Den här gången, bara nu
Vi har setts förut, vi ska ses igen
Men den här gången bara nu

Bara fången vet vad frihet är
Ingen vet vad lycka är
Kanske det är ett par flaskor vin
Och en film om dagen D

Folk föds, folk lever och dör
Folk går från värld till värld och vi ska leva igen
Vi ska stanna här i den enda värld och vi
Tror och vet att livet alltid ska vara så

Folk föds, folk dör
Folk föds, folk dör
Folk föds, folk dör
Folk föds, folk dör

Folk föds, folk dör
Folk föds, folk dör
Folk föds, folk dör
Folk föds, folk dör