Lyrics Drinkarflickans Död - Maritza Horn

Vid tolv års ålder en liten flicka,
Med korg på armen mot krogen går.
Från hemmet henne man djärves skicka,
Att köpa brännvin, man väl förstår.
I dryckeslaget där hemma sitter,
En rusiga fader vid skövlad härd.
Bland höga drivor och kölden bitter,
Går lilla Anna av hunger tärd.

Hon blickar upp åt sig stjärnor tindra,
Hon viskar där bor min moder Huld.
Från tronens glas ser hon ljuset skimra,
Hon går på gator av renat guld.
Hon dog i drivan med Per på armen,
Novembernatten förlidet år.
Och ovan molnen på himlaranden,
En himmelsk sällhet hon njuta får.

Till mor min för mig så beder Anna,
Ta hem ditt barn kära snälla Gud.
Och i sitt blek sjunker hennes panna,
Av vita änglar förs hon till Gud.
Nu har hon kämpat och seger vunnit,
Den bleka kinden ej tåras mer.
Sin kära moder hon återfunnit,
Där ingen skilsmässa mera sker.

Nu uret redan var midnatt slaget,
Men ingen Anna med brännvin kom.
Och snart insomnade dryckeslaget,
Som djur de låg å där om varann.
De somnade men de vakna åter,
När solen högt upp på fästet stod.
Nu Annas fader sitt brott begråter,
Dock hjälper ej om han gråter blod.

Han skyndar ut för att möta Anna,
Det var en kall och dyster dag.
Helt plötsligt ses han förfärat stanna,
Han blev som träffat utav ett slag.
Ty uti drivan han ser sin Anna,
Med trasig klänning och bara ben.
Han lägger handen på hennes panna,
Den är förfrusen och hård som sten.

Nu har jag mördat mitt barn min maka,
Av mina vänner jag tar farväl.
Jag brännvin aldrig skall mera smaka,
å herre Gud fräls min arma själ.
Å Gud hans blodröda synd förlåter,
Nu är han frälst men han skörda får.
Allt vad han sådde, allt vad han gråter,
Hans hjärta svider av djupa sår.

Vad nöd och jämmer, vad sorg och tårar,
I strömmar flyta oskyldigt blod.
Ja, brännvinsfloden frampressar tårar,
Den tar förståndet och kraft och mod.
Mot yttre fiender till vårt rike,
Sig fordom väpnade varje man.
Mot denna fiende utan like,
Drag nu i strid var och en som kan.