Lyrics Balladen om Aldebaran av Bergen - Olle Adolphson

I januari månad nittonhundraelva
Då hände detta, om ni lyssna vill en stund
Med last av kopparmalm vi lämnade Huelva
Och mötte väder redan i Gibraltar sund
Till roders stå är trevligt då!
En gammal skorv med last av malm nu börjar dyka, rulla, slå
Och man ser styrmannen i hela kroppen skälva
Han tror att lasten genom sidan ut skall gå

Man hör ju talas om hur underbara ställen
Det finnes söderut med sommar mitt i jul
Men ända ner till förtiandra parallellen
För sådant yttrande man saknar dock hemul
Var sjöman vet som fordom slet
Att väst om Portugal och Spanien det är som i helvetet
När som nordvästen laddar opp för stora skrällen
Emellan jul och trettondan i allmänhet

Den gamla steambåt ifrån Bergen, Aldebaran
Jag denna gång var mönstrad på som lättmatros
Var ej i klass att skeppa malm, däri låg faran
Jag tänkte därför i Valencia dra min kos
Men styrman sa: Om du och ja'
Gott holder sammen, Fritiof Andersson, då grejer det sig bra!
Men ännu efter förti år mig rider maran
I drömmen gör jag om den resan slag i slag

En båt på artonhundra ton i sådant väder
Som vi fick över oss i höjd med Santandér
På den går allting överbord som är av bräder
Och det var också vad som genast skedde här
Livbåtar två man krossas såg
Fockmasten gick, kommandobryggan var bortspolad redan då
Man stod i balkarna i rivna oljekläder
Och styrde henne stick i stäv mot sjön ändå

Skyldighet till maskin bröts ner och fram i skansen
Slog sjöar in och ut och allt av trä flöt väck
Sen var det skorsten själv som tappade balansen
Och med ett tjut i visslan stupar den i däck
Kapten stod stum och tugga skum
Så skrek han till och fick ett plötsligt anfall av delirium
Han fick ett slag av styrman så han tappa sansen
Och styrman röt: Du är bestandig fuld å dum!

I sexton dagar höll vi stånd mot detta väder
Och stäva sjön för halv maskin förutan prut
Vi hade aldrig av oss våra oljekläder
Och rå potatis blev vår enda mat till slut
Så slog det om, och när vi kom
Dit som vi skulle med vår last, till staden Hamburg, småningom
Då kom poliser i galoner och revärer
Och slängde oss förutan misskund i en pråm

För myteri vi åkte alla i arresten
Och med handbojor på fick styrman följa med
Ja, det var hemskt och vi fick där besök av prästen
Som gav oss budskap om att även Gud var vred
Men domarn sa att allt var bra
Ty sådant läder som kapten det skulle sådan smörja ha
Och denne medgav inför domaren förresten
Att det gått åt två flaskor Black & White per dag