Текст песни Ont blod - Kitok feat. Simon Trabelsi

det är lite försent att du ångrar dig nu
jag är den som står kvar här när allting är slut
jag glömmer aldrig bort vad ni gjorde mot mig
ni kommer aldrig in under mitt skinn igen

det rinner ont blod i mina vener
det går en poltergeist i kroppen genom mina gener
jag andas minusgrader, det immar när jag står vid spegeln
för jag bär med mig en skugga som sitter på mina axlar så länge jag lever
jag håller mig till manus, ni skippar scener
opererar i det dolda, där ingen ser
jag förbereder mig
sitter och stirrar på myrornas krig framför tv: n
som Captain N sugs jag in och sätter nya regler för spelet
mitt hjärta bultar, jag hör sirener
när jag greppar micken i kväll och går upp på scenen
ska jag vända mina svagheter till styrkor
skippa alla ursäkter och artigheter och gå till seger
lappen är kriminell, med Stallo i koppel först på leden
men ibland så måste man tappa bort sig för att hitta hem
ni har hört det förr men historien har en tendens att upprepa sig

det krävs friktion för att hålla liv i gnistan som brinner inom dig

men det kan slå tillbaks för man bränner sig när man rör vid eld

det är lite försent att du ångrar dig nu

jag är den som står kvar här när allting är slut
jag glömmer aldrig bort vad ni gjorde mot mig
ni kommer aldrig in under mitt skinn igen

solen går upp ännu en dag
ingen är vaken i hela stan
varför skulle jag predika för kören
om det betyder att ingen här hör en
det är skitsnack, jag ska bli ostoppbar
jag slutar inte förrän jag är kolossal
så många som vill dit, men som inte vill betala
jag lägger in allt jag har
jag ska bli fenomenal
dåligt självförtroende är ett fängelse
det spelar ingen roll hur man vänder på det
så skit i dom, det där var längesen
vad fan vet dom om dig
jag är inte samma person nu som jag var då
det som är gjort är gjort, det kan man inte komma ifrån
men dom får aldrig komma in igen utan min tillåtelse
efter år av slit faller bit för bit på plats
jag vet inte hur fan jag orkat
jag är en svältande konstnär
men det känns som att hela mitt liv har lett fram till det här
som Ingemar Backmans backside air
men jag fortsätter framåt
så länge mina ben bär
tills jag är nåjden, en medicinman
tills jag är ovärderligt prisad
och jag hör mig själv skrika på insidan
men jag fortsätter kriga
till den dag det inte finns någonting kvar att bevisa
har ni hört talas om drivkraft
vi är många som är lika
men när det kommer till kritan
så av mitt slag är jag den första och den sista
och jag kommer inte vila förrän jag ligger i kistan

det är lite försent att du ångrar dig nu
jag är den som står kvar här när allting är slut
jag glömmer aldrig bort vad ni gjorde mot mig
ni kommer aldrig in under mitt skinn igen