Текст песни Hösten - Lisa Ekdahl

Jag såg höstens sista löv
Falla från sin gren
Där växa nya löv i vår men den trösten är klen
Jag såg höstens sista löv sakta segla ner
Jag sörjer än inte men gråter inte mer

Vart tog den vägen
Den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid
Då den där taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
Vart tog den vägen
Den där klangen i mitt bröst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt
Den där taggen i mitt bröst
Sen du slutade att svara
Sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in
Och jag såg sommaren gå ut
Jag insåg en minut att allting har ett slut
Jag såg en sekund varthän vi alla ska
Vi måste alla dö
I alla ingår du och jag

Vart tog den vägen
Den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid
Då den där taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
Vart tog den vägen
Den där klangen i mitt bröst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt
Den där taggen i mitt bröst
Sen du slutade att svara
Sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in
Och jag såg sommaren gå ut
Jag insåg en minut att allting har ett slut
Jag såg en sekund varthän vi alla ska
Vi måste alla dö
I alla ingår du och jag

Vart tog den vägen
Den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid
Då den där taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
Vart tog den vägen
Den där klangen i mitt bröst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt
Den där taggen i mitt bröst
Sen du slutade att svara
Sen den dagen du försvann